Jeg, Arnstein, er "on the road again"!
Startet turen 17.august, og er innom Kjerstin i Løten, i Hedmark på Østlandet!
(bildet tatt 18.september 2017)

- Turen går videre, over grensa..?! 
🙂🙂😉😲😙👍😀

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tirsaprofetian

Tirsaprofetian

Tirsaprofetian är ett dokument som framkom under efterdyningarna av Knutbydramaet,
under vilket Helge Fossmo bland annat dömdes för anstiftan av mordet på sin hustru.
Helge Fossmo hävdar att dokumentet är skrivet av dåvarande pastorn
i Knutbyförsamlingen Åsa Waldau och att hon är församlingens verkliga ledare.

Tirsaprofetian kom till allmänhetens kännedom när psykoterapeuten Rigmor Robert
publicerade utdrag och en analys av innehållet i Dagens Medicin.

Bakgrund
Helge Fossmo var en av pastorerna och ledarna i pinstförsamlingen i Knutby.
I januari 2004 mördades hans hustru och i maj samma år dömdes han
för anstiftan till mordet.

Hans mördade hustru var syster till en annan av ledarna i församlingen, Åsa Waldau.
Helge Fossmo hävdar att han verkställde förlovningen mellan
Åsa Waldau och Jesus den 29 mars 1999, eftersom hon hävdade att hon var
utsedd till «Kristi Brud»!

Giftermålet mellan Jesus och Åsa Waldau skulle sedan ske i himlen efter hennes död.

Kristi brud är ett begrepp inom kristendomen som brukar tolkas som församlingen,
eller hela kyrkan, i förhållande till Jesus, men enligt bland andra
Helge Fossmo tolkade Åsa Waldau det mer bokstavligt och han menar
att hon är församlingens verkliga ledare.
Helge Fossmo träffade Rigmor Robèrt i samband med rättegången
och han gav henne tillgång till det dokument som fått namnet Tirsaprofetian.

De menar att dokumentet är skrivet av Åsa Waldau och visar en bakgrund
till Knutbydramat som kan ge en delförklaring till händelserna.

Tirsaprofetian användes aldrig i rättegången men ett och ett halvt år
efter domen publicerade Dagens Medicin en artikel av Rigmor Robèrt,
med utdrag och en analys av innehållet.

Dokumentet
Tirsaprofetian är skriven som brev eller dagboksanteckningar
från Dodjadid till drottning Tirsa.

Det består av 14 sidor skrivna i «Microsoft word» med det första avsnittet
daterat den 26 mars 2000 och det sista den 16 april 2000.
Namnet Dodjadid anses vara en sammansättning av de hebreiska orden
för vän och älskling och tolkas som pseudonym för Jesus.

Tirsa, på hebreiska תרצה, betyder ungefär du är min glädje.
Åsa Waldau kallar sig inom församlingen ibland för Tirsa.

I Bibeln är Tirsa dels en av fem döttrar till Selofchad och dels en stad.
Döttrarna kräver av Moses, och får, arvsrätt från sin far som inte har några söner
och staden Tirsa omnämns för sin skönhet i Höga visan.

Texten behandlar framtida erotiska skeenden mellan Dodjadid och Tirsa,
beskriver Tirsa som speciellt utvald både som ledare och hustru samt manar
till strid mot Satan och demoner.

Äkthet
Profetian anses av bland andra Rigmor Robèrt vara författad av Åsa Waldau,
vilket förnekas av församlingens ledning som menar att den är en produkt
av Helge Fossmo och inte har något med församlingens verksamhet att göra.
Rigmor Robèrt menar att hon har tekniska bevis för att texten skrivits
på Åsa Waldaus dator och att den funnits på flera av församlingsledningens datorer.

Källor:
1. Rigmor Robèrt (23 november 2005).
   "Kristi bruds hemliga profetia ger förklaringar till mordet i Knutby”. Dagens Medicin.
2. Magnus Hellberg (26 maj 2004).
   "Pastorn: Här förlovades Kristi brud med Jesus". Expressen.
3. "Kristi brud skulle dö". Expressen. 24 november 2005.
4. Bergerheim, Björn. "Vad är Kristi brud för något?".
    Pingstförsamlingen Livskällan. Läst 16 januari 2011.
5. Rigmor Robèrt (24 januari 2006).
    "Rädda Knutbyledare vill ha kontroll". Dagen.
6. Bibeln 4 Mos 26:31
7. Bibeln Höga visan 6:4
8. "Bara Helge har haft den typen av tankar".
    Expressen. 24 november 2005.

Kategori:
• Filadelfiaförsamlingen i Knutby

http://www.dagbladet.no/kultur/knutbys-morkeste-hemmelighet/66260028

"Knutbys mørkeste hemmelighet"

At Jesus er både Gud og menneske, er kjent barnelærdom.
Ikke fullt så kjent er at det også gjelder Åsa Waldau fra Knutby.

Skrevet 6. oktober 2006, av Eva Lundgren
(Professor i sosiologi og dosent i teologi ved Uppsala universitet)


VIRKSOMHETEN TIL pinsemenigheten i Knutby viser farene
ved en magisk virkelighetsforståelse i vår kultur.
Den illustrerer at det demokratiske prosjektet om alle menneskers «like» tilgang
til guddommens tale kan bli et fascistisk prosjekt, der visse mennesker
har mye høyere menneskeverd enn andre.
Noen konsekvenser har vi sett i deres konkrete uhyggelighet.
Men vi har ikke sett alle.

Helge Fossmo er dømt til livsvarig fengsel for å ha «påvirket» Sara Svensson
å ta livet av Alexandra Fossmo og forsøke å myrde Daniel Linde.

Et antall «anonyme» tekstmeldinger stod sentralt i rettssaken.
Sara hadde tolket dem som anmodninger fra guddommelig hold
om å hjelpe Gud å «ta hjem» to personer.
Etter halvannet års samtaler med Helge, forteller han meg i mai i år
at det ikke er han som har forfattet tekstmeldingene,
han har bare formidlet dem videre - fra Åsa Waldau.

En annen hemmelighet han gir meg innsyn i noe tidligere, er den såkalte Tirsaprofetien.
Den største og mørkeste hemmeligheten man i den indre krets i menigheten
sier seg å forvalte, er nemlig hemmeligheten om at Åsa Waldau «er» Kristi Brud.

BIBELSK BRYLLUPSMETAFORIKK har gitt opphav til ulike teologiske tolkninger,
men den knutbyske er spesiell, og uvanlig fantasirik.
For her blir Kristi brud ikke oppfattet som et bilde på kirken eller menigheten,
men som en levende, spesielt utvalgt kvinne som skal forenes
med guddommen, kroppslig og seksuelt.
Det var på vårparten 1999 at denne ideen begynte å dukke opp, i forbindelse
med en eksklusiv rite der Åsa Waldau inngår en pakt med Jesus Kristus.

En diamantring ble det konkrete tegnet på pakten, eller forlovelsen om man vil.
I løpet av sommeren var saken teologisk utredet av den bibelsprengte Helge Fossmo,
og Åsas egen ektefelle, Patrik Waldau, kunne bekrefte:
Han skal bare ta vare på Åsa midlertidig, han har selv hørt Gud si at Åsa er Jesu brud.

Noen måneder etter at Åsa blir Jesu brud, dør Heléne Fossmo, Helges første kone,
under merkelige omstendigheter, 18. desember 1999.
Også dette skal flere, ikke minst høyere opp i hierarkiet,
ha «hørt» at kan bli en realitet; Heléne skal ikke leve lenger, hun har levd ferdig.

TRE MÅNEDER ETTER Helénes bortgang mottar Åsa en profeti fra brudgommen selv;
på 14 tettskrevne sider nedtegner hun Jesu direkte tale til henne.
Hele 24 ganger taler han til sin kommende brud i den hemmelige Tirsaprofetien;
ja, Jesus kaller henne Tirsa, den fagre, Himmelens dronning.
Bryllupet er nært forestående, sier han, men Tirsa må først komme til full klarhet
om sin utvalgthet, hvilket han holder på å lære henne.

«Jeg hadde dig i min tanke allerede ved verdens skapelse
och jeg har ventet på deg siden da»,
«Det er deg jeg har valgt ut til å elske høyest blant alle jordens folk», nedtegner Åsa.
At Jesus er både Gud og menneske, er kjent barnelærdom.
Ikke fullt så kjent er at det også gjelder Åsa.


«Du er lik meg, husk det», «du er sentrum for alt».
I rollen som «bare» mann for Tirsa, kalles Jesus «Dodjadid», som betyr kjær venn, den elskede; «jeg er din Gud men jeg er också din Dodjadid».
Tirsa hører ofte Dodjadid tale om hvordan han lengter
etter å fullt ut tilfredsstille henne seksuelt.
«Jeg lengter etter å få berøre deg og tilfredsstille din lyst, jeg tilfredsstilles
når jeg ser deg nyte... Jeg vil stryke deg ømt innenfra og ut, som bare jeg kan!».

IMIDLERTID ER DET ikke bare Guds røst som taler; selve tiden er full av tegn.
Ett tegn er at Jesus har krevd et offer av Åsa.
«Jeg har vært tvunget til å prøve hvor du har din høyeste kjærlighet», sier han, og deretter:
«Men jeg tar ikke fra deg Patrik eller Helge, de er satt der de er for å være
ved sin side og for å gi deg kjærlighet».
Dette sier Jesus til Åsa 4. april 2000.


Hva eller hvem dette offeret er, hvem han eventuellt har «tatt fra» Åsa,
fortjener oppmerksomhet.
Knutby er en apokalyptisk menighet, altså en menighet der man anser seg
spesielt utvalgt til å motta Guds hemmeligheter nå i tidens ende.
Gud åpenbarer de egentlige sannheter utelukkende for en eksklusiv skare
som på sin side skal lytte til den guddommelige stemmen.

Men hvem er mest kvalifisert til å se, til å høre og tyde stemmen?
Svaret gir seg selv; Kristi Brud. Det finnes nemlig et hierarki også blant de utvalgte.
Jesus har tross alt valgt Åsa blant alle kvinner til alle tider,
hun står aller nærmest guddommen.
Så avtar lydhørheten for Guds stemme nedover i rekkene.

HVA BETYR DET på et dypere plan at Kristi brud
i Åsa Waldaus skikkelse går levende omkring i Knutbymenigheten?
Om hun truer, hvilket er en av hennes spesialiteter,
tydes det som en guddommelig trussel.

Når hun ikke kan «se» en viss person i himmelen, er det ikke Guds mening
at den personen skal skue evighetens herlighet.
Og nåde den som stopper opp når Hun har gitt sine direktiv!


Kristi Brud har selv ventet lenge på å få «gå hjem» og feire bryllup, altså dø;
også dette har hun hyppig formidlet.
Og mange har ventet - i frykt eller fryd.
I kristenhetens historie er det velkjent at mennesker påberoper seg å høre Gud tale
- direkte, eller gjennom tegn, drømmer, ord, hendelser.

Teologihistorisk har det dels vært et demokratisk projekt
at guddommelig kunnskap ikke bare skal være tilgjengelig for den lærde,
og den med leseferdigheter.

Den noenlunde allmenndannede har hørt om det allmenne prestedømmet
i Luthers teologi, pietismen som påberopte det indre lys som «omvendelsens» kilde.
Og i dens forlengelse en rekke vekkelser i forrige århundre.

Så fulgte utviklingen av frikirkeligheten, som blant annet omfatter pinsebevegelsen,
og den amerikanske nykarismatiske «trosbevegelsen»,
i hovedsak brakt til Sverige gjennom Ulf Ekman og Livets ord.
Trosbevegelsen hadde enda større gjennomslag i Norge, allerede på 80-tallet.
Hvem husker ikke demonbesatte kvinner og vold i Guds navn?

OGSÅ KNUTBYS TEOLOGISKE røtter er å finne her, i en slags krysning
mellom tradisjonell pinsebevegelse og nykariskmatisk trosbevegelse.

Mennesket sees som en slagmark for den kosmiske striden mellom Gud og Satan,
og er i seg selv en tom container som må fylles av kraft utenfra - god eller ond.

Denne magiske virkelighetsforståelsen bortser fra menneskers
egne ressurser og kapasitet - til forandring, kjærlighet, politisk handling.
Bare den som fylles rett - i Knutby er Bruden i posisjon til å gi fasit -
unngår å stemples som demonfylt.
Kjønnenes iboende ulikheter understekes sterkt, med pater familias i skikkelse
av den karismatiske mann: Han som veksler mellom å være kjærlig og å herse,
og kler makten i kjærlighetstermer.

Med tilhørende detaljert over- og underordning i familien;
skal jeg kjøpe Felix eller Slotts sennep?
Og seksuallivet er spesielt viktig, en kilde til kraft - potens og omnipotens,
og samtidig en arena for å vise sin guddommelige potens.


Knutby har i tillegg sin aldeles særegne oppbygning,
med Tirsa på toppen i et lederhierarki som har utviklet en Tirsakult,
i en menighet der det ikke finnes noen grense mellom liv og død.

Alexandra hadde levd ferdig, direktivet om «hjembud» kom.
Mordet på Alexandra viser at det religiøse språket ikke oppfattes symbolsk, men konkret.



FAKTA;
10. januar 2004 ble Aleksandra Fossmo, kona til den norske pastoren Helge Fossmo,
skutt og drept i sitt hjem i Knutby i Sverige.
Samme dag ble naboen Mats Daniel Linde skutt.
Han overlevde.

Ekteparet Fossmos tidligere barnepike, Sara Svensson,
som pastoren hadde hatt et forhold til, tilsto begge ugjerningene.



Eva Lundgren har i lengre tid ført samtaler med Helge Fossmo i fengselet.


¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Tirsaprofetiene følger.....

Jeg vet noen er steinforbanna over at jeg,
«som har kasta stein» mot Åsa Waldau i to år, nå tar hennes parti.

- De anser meg som en sviker.
En som ikke står ved egne valg- og ombestemmer seg i ett sett- og vingler!
De har helt sikkert rett alle sammen!
- VEL OG MERKE OM MEG!

MEN jeg har kasta nok stein!
Jeg har sett mer til Åsas flis, i hennes øye, enn bjelken i mitt eget!

Til alle som nå dømmer Åsa, og nå meg som tar hennes parti, har jeg en ting å si;
«Den av dere som er reine, kan kaste de første steinene!
Jeg er iallefall ikke rein nok!

- Vil den av dere som anser dere reine nok, melde meg på innboksen min på Facebook?

For min del gidder jeg ikke ta parti for fariseerne lenger.
Jeg har mer enn nok med mine egne synder!
- Amen!»



- Arnstein Vada 25.05.17

At Åsa Waldau setter Jesus som et mannsideal, forstår jeg godt.
Og at hun mener Jesus ikke er feminin, har hun og rett i.
- Han var en tømmermann.
Og tømmermenn er noe helt annet enn en blek mann med langt hår- og sandaler.

Åsa har ikke omgått skikkelige mannfolk.
- De har bøyd unna hele gjengen, og har opphøyet henne, for så å forkaste henne.
Det er knapt noen mellomting.

- Per Arne Waldau, som var fra seg av begeistring- over sin vakre svigerdatter.
- Peter Gembäck, som ordnet avtaler for henne- og lystret hennes minste vink.
De har gått av etter tur, hele gjengen!

Da de mistet sin dronning, var det som en vegg falt over ende i Knutby.
Patrik Waldau sveik Åsa så det lukta svidd.
Han forelska seg i vakre Maria fra Göteborg, og levde med henne i årevis,
mens «de trodde Åsa skulle bli henta til himmelen.»
- Det var en flom av unnskyldninger for å «kristeliggjøre» utenomsexen- og alle løgnene.

De lot Åsa være igjen i sitt eget hus, mens de turet på,
så det ga gjenlyd over hele Gränstakullen.
Likevel kunne de få seg til å preke og misjonere skamløst, mens forsamlingen
ble ført bak lyset, eller hjernevasket!

Åsa Waldau gikk av tidlig, istedet for å hykle inne i møtelokalet.
Men hun fikk skylda for alt.
- At hun gjemte seg, til tross for at det var hyklerne i lederskapet som isolerte henne!

Urban Fält løp inn- og ut hos Åsa, som en dørmatte
i sin grenseløse beundring for hennes skjønnhet!
Alle andre sviktet!

Hva gjør det med et menneske å være uelsket- og grenseløst beundret på samme tid?

Åsa Waldau vet svaret..

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

I hele mitt liv har folk betrodd seg til meg.
Over alt!
I fly, på tog.
De sier jeg innbyr til betroelser!
- Det er sant!

Jeg har sett ned i de dypeste daler i menneskesinnet.
- Vel og merke; det som er bevisst- og åpent!
Men i hvor stor grad styres vi av det ubevisste?
Eller det psykoanalytikeren Jung kaller «det kollektivt ubevisste»!

Og hvordan styrer traumer eller ytre påkjenninger våre sinn- og handlinger?

At Åsa Waldau har «Jesus som den eneste», forstår jeg godt.
- Jesus er nok den eneste som virkelig har elsket henne, FOR DEN HUN ER!
Han som står ved hennes side, når alle andre svikter; en det ikke er svik i.

- I dette lys må vi forstå hennes tro!
For hvem andre skal hun tro på?

Jeg er helt enig med Åsa, når jeg sier at jeg tror på Gud og Jesus,
men ikke på mennesker.

 



- Arnstein Vada, 23.05.17